Jag har på senare år varit inne i en fas där jag faktiskt försöker lära mig det här med sociala koder bland "vanligt" folk, ta intryck och kanske försöka omvärdera vissa saker. Jag är med andra ord inne i en fas i mitt liv där jag faktiskt försöker lära mig och det är mycket som att "lära sig gå på nytt". Jag har gjort en hel del framsteg, och ett av dem är att jag numera klarar att prata fritt och öppet med folk utan alkoholen som smörjmedel.
Men det har krävts mycket hård mental träning och de som inte vet hur det är att hela sitt liv ha dragits med dålig självkänsla och dåligt självförtroende, kan förstås inte förstå hur hårt jag har tvingats kämpa med mig själv. Många har sämre självkänsla och sämre självförtroende, men de lyckas ofta "maskera" det genom att uppvisa en självsäker fasad inför andra. Det försökte jag också med, men lyckades sällan med det. När jag var berusad var det helt annorlunda, då vågade jag prata öppet och fritt med i stort sett alla och alla rädslor och betänkligheter var som bortblåsta.
Men uppenbart så är det så att ju mer du tränar på något, desto bättre blir du på det. Jag är naturligtvis glad för alla de framsteg jag trots allt gjort, men när jag sitter i min ensamhet kommer den där dåliga självkänslan och trycker ner en igen, och jag har till och från haft starka och nedtryckande tvångstankar som jag varit tvungen att kämpa emot. Dessa tvångstankar har ibland varit så starka att jag reagerat med aggressivitet mot dem. Hur denna aggressivitet ibland har tagit sig uttryck väljer jag att inte nämna här.
Men att både ha blivit ignorant bemött av folk i den mindre stad där jag bor,och samtidigt ha haft dessa starka nedtryckande tvångstankar, har ibland fått mig att "tappa det", är väl det jag kan säga om det.
Jag har en del "invanda" föreställningar om saker och ting som ställer till det för mig i mitt huvud ibland. Jag ska gå in på dessa invanda föeställningar i ett kommande inlägg. Men dessa invanda föreställningar och ibland kanske förutfattade meningar, gör att jag kan ha en syn på och upplevelse av andra människor som inte riktigt stämmer med verkligheten. Jag är uppfostrad med att man ska vara på ett visst sätt, och det jag fick lära mig som barn var goda och dåliga egenskaper hos människor, och hos mig, sitter som berget, kan man säga. Och när andra inte visar sig ha de egenskaper som jag själv fått lära mig är "de rätta" eller bra egenskaper, så hamnar jag i affekt och blir på det känslomässigt instabil.
Jag tror dock att många lever efter hur de blivit uppfostrade, på gott och ont, och har sina uppfattningar om andra människors beteenden och vad som kan ses som "rätt" och "fel", föredömligt och förkastligt.
Även om det väl inte direkt är något fel på mitt huvud och min tankeförmåga, så drar ofta intellektet/ logiken och känslorna åt olika håll. Något som ofta skapar kaos inom mig.
0 kommentar(er)
