det bara är här i Vimmerby folk är sådär tråkiga och asociala, eller om det kanske har börjat bli så i hela landet. Jag har förstått att på 20 års tid har det blivit mer tyngd åt privatlivet och mindre åt att vara social öga mot öga. I slutet på 90-talet, då jag hamnade i missbruket, var det en annan anda än den som råder idag. Folk pratade med varandra, det var ganska självklart att hälsa på sina grannar när man mötte dem. Den som inte ens kunde stanna och växla några ord sågs som udda och tillbakadragen, kanske en person som hade skumma saker för sig.
Man kunde gå fram och prata spontant med människor man inte kände, utan att de tittade snett på en eller blev misstänksamma. Idag, om man gör så, så blir man ofta bemött med misstänksamhet, en "Vad vill du mig?"-attityd eller så tror de att man är berusad bara för att man har "mage" att prata med dem. Men det där är ju också lite typiskt svenskt, eftersom svensken i regel endast vågar prata mer öppet när de druckit alkohol.
Det kanske är jag som levt i alkoholdimman för länge (har varit nykter i över 3 och ett halvt år nu, efter ungefär 23 år i ett konstant alkoholmissbruk och ett utanförskap), och inte har haft koll på hur folk har förändrats under tiden.
Tillochmed 90-talet, som trots allt inte var så längesedan, känns idag fjärran, då folks mentalitet förändrats så mycket på 23 år. När jag går omkring här i Vimmerby, är 9 personer av 10 man möter antingen upptagna med att stirra ner i sina mobiler, eller så stirrar de ner i backen eller tittar bort. Alternativt tittar de på en med en högfärdig och sur min som iallafall jag upplever som att dessa tror att de är så mycket bättre än jag, och att jag är ovärdig deras uppmärksamhet.
Det är som att folk har blivit rädda för att ta kontakt. Vissa hälsar lite försiktigt och bara ett fåtal hälsar glatt på ett vänligt sätt. Jag har personligen upplevt att folks mentalitet tenderar att vara olika i olika städer. I Hyltebruk, där jag bott i 2 omgångar, sammanlagt ca 8 år, är det radikalt annorlunda. Såväl Hyltebor som hallänningar på det stora är betydligt mer sociala. I Hyltebruk ses du som arrogant och otrevlig om du inte hälsar på dem du mött många gånger eller om du inte har tid att stanna och växla några ord. I Halland pratar folk väldigt mycket, men baksidan är att de tyvärr också ofta är falska och pratar skit bakom ryggen.
Mariannelund, där jag bodde ca 1 och ett halvt år, är också lite som Vimmerby. Ganska asocialt, men ändå så att folk är lite mer varma och leende än här, och lite lättare att få kontakt med.
I Västervik och Gamleby, där jag till större delen är uppväxt, är människor ganska inskränkta och oallmänbildade, och de har också en tendens att vara kyliga och undvikande, men jag upplevde ändå att det var lite mer socialt där. Det var mer spontant när man väl lärde känna människor och då var det nästan som att man inte fick vara ifred för dem. En sak som är bra med Vimmerby, trots allt, är att här får man iallafall vara ifred, om det nu är det man vill.
Jag hade mer behov av att få vara ifred som yngre, men nu efter 40 och efter att ha tagit mig ur ett missbruk, har jag fått ett betydligt större socialt behov, då jag känner att jag har så mycket att ta igen, som jag gick miste om under alla år i alkoholdimman.
Men då har jag förstått att Vimmerby är fel ställe att bo på. För här är man inte social i onödan.
Tranås, där jag bodde 2 och ett halvt år (mellan 2006 och sommaren 2008) var en trivsam stad med lite bohemiska människor, även där var det ganska asocialt, men det berodde mycket på vilka man umgicks med. Man kan säga att det var en sorts uppdelning mellan de mer sociala och de mer arroganta. I Tranås fanns mer en andra av att vilja bevara det gamla, vilket gör att det är en speciell, lite gammaldags stämning i staden.
Och jag märker när jag besöker olika städer att de skiljer sig en del från varandra när det gäller mentalitet. Ibland kan man bli lite överraskad, när man är van vid en sorts mentalitet och kommer till en stad där den är radikalt annorlunda.
0 kommentar(er)
