Jag ska inte fortsätta gnälla så mycket över Vimmerby-borna som jag gjorde i min förra blogg. Och jag inser också att mina svårigheter med att få vettig kontakt med folk här även kan bero på mig själv. Jag kanske utstrålar något som gör att folk tror att jag är farlig eller skum på något vis, utan att jag är medveten om det. 23 år i konstant alkoholmissbruk har väl satt sina spår, och bagaget jag bär på kanske är något som syns utåt.Så trots mina ihäriga ansträngningar att försöka se mer vanlig ut och "som folk är mest", så kanske det inte lyckas så bra eftersom det är svårt att göra sig till någon man inte är och förneka sina rötter, dvs var man kommer ifrån.
Samtidigt så anser jag nog, att trots min höga medvetandenivå och trots att jag nått insikter om livet och människor som inte många andra har nått, så är jag ändå ganska vanlig, även om jag naturligtvis aldrig kan bli någon Svensson, och det är inget jag vill bli heller. Däremot tycker jag att jag har lika mycket rätt att bli bemött med vänlighet, värdighet och respekt som alla andra. Och det borde väl ingen kunna säga emot?
Jag står dock fast vid, som jag skrev i min förra blogg (som nu är raderad) att Vimmerby-folket faktiskt behöver utmanas. De har allt för länge levt i en trygg bubbla, en liten lugn oas skild från resten av Sverige. De har haft det för bra här helt enkelt. De har inte haft några större motgångar i livet att tala om (enskilda undantag kan dock finnas). Det märks också på att den lokala nättidningen, Dagens Vimmerby, uppmärksammar minsta lilla grej som händer i staden. När de uppmärksammar saker som egentligen har noll nyhetsvärde, som att två par strumpor har stulits på Intersport, eller att någon anmält till polisen att en trädgren föll över hans bil, eller att ett elskåp har utsatts för åverkan för flera år sedan, då är det så man faktiskt hånskrattar åt det, och det visar också vilka inskränkta bönder (förlåt om det verkar nedsättande men jag kan inte låta bli) som bor här. De verkar livrädda för minsta lilla grej som hotar deras vadderade trygghet. Och med det förstår jag också varför en sådan som jag ses på med skepsis av Vimmerby-bor.
Nu fick Beers & Burgers slå igen här i Vimmerby, pga att kommunen inte ville ge dem fortsatt tillstånd och för att närboende grannar hade klagat på ljudnivån på restaurangen/ puben. Ägaren gick ut i tidningen och sa att Vimmerby kommun inte verkar vilja ha något nöjesliv i staden, och det förvånar mig inte det minsta. För nöjesliv för folket här är väl bara Astrid Lindgrens värld, allting utöver det är störande inslag i stadsbilden, tydligen. Folk ska inte få ha roligt, om inte Emil, Pippi Långstrump, Madicken och Ronja Rövardotter får vara med. Att få dricka och ha lite kul och spela musik lite högre än man brukar, hu så hemskt. Sådant vill de inte veta av i lilla Vimmerby.
Det är inte utan än att man önskar att det kom hit lite stökigt folk utifrån, med mer krav på att det ska hända saker. Som kan visa Vimmerby-folket hur tråkiga och omoderna de faktiskt är. Jag hade mått hur bra som helst om det hände, och tänkt att "Där fick ni".
Någon kallade Vimmerby för en spökstad, och det stämmer så tillvida att folk här inte verkar gilla att leva och släppa loss. Allt måste vara stelt, tråkigt och tillrättalagt, jämt.
0 kommentar(er)
