Folk man umgicks med i tonåren/ tidiga 20-års-åldern som man aldrig fick vara ifred för och som skulle ha med en ut på olika grejer, med ut och festa osv. Idag lyser de med sin frånvaro.Folk har sina egna liv och sina familjer, men slås ändå av hur "dött" det blivit.
I min första lägenhet i tidiga 20-års-åldern fick jag aldrig vara ifred. Folk kom och knackade på ens dörr hela tiden och ville man skulle vara med och festa med dem.Och ville man vara för sig själv och inte bli störd av någon sågs man som "suspekt" bara pga det. Hade ett större behov av att få vara ifred då, men det har ändrat sig med åren. Nu blir jag bara glad om någon hör av sig eller knackar på min dörrr. Samhället har förändrats radikalt under en period av 20 år.Idag tar man inte kontakt med andra i "onödan" och folk vill helst vara för sig själva. Annat var det så sent som i slutet på 90-talet. Då sågs man som konstig och udda om man inte ville vara social.
Ibland känns det som att det är sådana som jag som bidragit till "trenden" med attt bara vilja vara för sig själv. Jag var ju sån som yngre, när andra ansåg att man skulle vara social 24/7, men när jag ville vara ifred för folk.
0 kommentar(er)
