Det är vad som händer när man stöter ut människor från samhället och inte låter dem få komma in i gemenskaper. Det låter hårt att säga, men det behöver nog hända fler sådana saker, och värre, för att folk ska fatta vad ett utanförskap och ensamhet kan göra med en människa. Folk fattar aldrig förrän det är försent. Och det får de betala priset för.
Man kan inte trampa och spotta på en människa hur länge som helst utan att det får konsekvenser. Det här samhället och människor har trampat och spottat på mig hela mitt liv, och folk ska vara jävligt glada att jag har så stort tålamod som jag har, och att jag är snäll in i det längsta. Idag hände yttreligare en sak som fick mig att fundera över om det bästa trots allt vore om jag gick bärsärkargång på allvar. Det finns gränser för vad en människa tål att ta, och gränsen för mig är nådd för längesedsan. Folk får skylla sig själva om något händer.
0 kommentar(er)
