på det här med döden. I serien "Raskens" säger Idas mor, när hon ligger inför dödsbädden att "Livet är inte så mycket att fästa sig vid egentligen": Själv har jag ju haft ett antal utanför-kroppen-upplevelser i mitt liv och kände ju under en lång period inte av min kroppstyngd. Om jag var övertygad om att det fanns en bättre plats på "andra sidan" vore valet inte så svårt. Min far sa en gång: "Vissa människor är så bundna vid det jordiska att de dör aldrig riktigt". Jag om någon har väl varit bunden av det jordiska, och inte ens under den långa tid när jag inte kände min kroppstyngd = kände mig som en levande död, så ville jag lämna livet.
Nu när jag under en lång tid försökt gå mot mina rädslor, kanske även rädslan för döden är en rädsla att börja våga gå emot.
0 kommentar(er)
